Svensk ordbok 2009, webbversion
in`korporera
verb ~de ~t
in·korp·or·er·ar●uppta i sig som (administrativ) del
om (myndigheter i) område som redan utgör en administrativ enhet
samh.JFRcohyponyminförliva
staden växte genom att inkorporera kranskommuneren stor del av centralorten är inkorporerad landsbygd○äv. utvidgathan inkorporerade vissa element från NN:s tänkande i sitt filosofiska systeminkorporera ngt (i/med ngt)sedan 1556av lat. incorpora´re med samma betydelse; jfr korporation, korpus
Subst.:vbid1-193813inkorporerande,
vbid2-193813inkorporering;
vbid3-193813inkorporation