Svensk ordbok 2009, webbversion

in`kräkta verb ~de ~t in|­kräkt·ar●(o­tillbörligt) breda ut sig över och ut­nyttja ngn annans om­råde jur.pol.grannarna accepterade att småbarns­familjerna inkräktade lite på de gemensamma ut­rymmena i trapp­uppgången○äv. med avs. på abstrakt om­rådeinkräkta på ngns rättssfär○äv. med ngt annan in­riktninggöra o­tillbörliga in­skränkningar i ngt inkräkta på de demokratiska friheternainkräkta på ngtsedan 1756av lågty. inkrechten ’in­ta med kraft’; till kraft; jfr även bekräfta Subst.:vbid1-193839inkräktande, vbid2-193839inkräktning