Svensk ordbok 2009, webbversion

in`lemma verb ~de ~t in|­lemm·arupp­ta som med­lem eller naturlig del av ngn redan existerande helhet af.pol.JFRcohyponyminförliva de an­gränsande små­staterna inlemmades i Riketinlemma ngn/ngt (i ngt)sedan 1575till lem Subst.:vbid1-194019inlemmande