Svensk ordbok 2009, webbversion
in`lemma
verb ~de ~t
in|lemm·ar●uppta som medlem eller naturlig del
av ngn redan existerande helhet
af.pol.JFRcohyponyminförliva
de angränsande småstaterna inlemmades i Riketinlemma ngn/ngt (i ngt)sedan 1575till lem
Subst.:vbid1-194019inlemmande