Svensk ordbok 2009, webbversion

inn`ebörd substantiv ~en ~er inne|­börd·en●(egentlig) betydelse eller mening hos yttrande e.d.; ibl. i kontrast till den o­medelbart iögon­fallande betydelsen fil.språkvet.JFRcohyponymgrundbetydelsecohyponymbudskap en symbolisk innebördordets egentliga innebördden djupare innebörden av hans ordinnebörden i ordet ”demokrati” är om­striddbegreppet ”mitt i världen” har fått en ny innebörd○äv. med bi­betydelse av (tänkbar) följdhändelsens verkliga innebördinnebörden (av/i ngt/SATS)sedan 1873till innebära; jfr börd