substantiverat adjektiv,
plur. ~, n-genus
inne|bo·ende●person som hyr viss del av ngn annans bostad
serv.yrk.sedan 1895B-rr, Jag är som en inneboendejag hyr ett möblerat rum.Nils Ferlin, En inneboende (i En döddansares visor, 1930)
2inn`eboende
adjektiv,
ingen böjning
inne|bo·ende1inackorderad
admin.serv.inneboende (i ngt), inneboende (hos ngn)sedan 18852som utgör naturlig del
av personlighet, system e.d.
af.psykol.JFRcohyponyminbyggdcohyponyminherentcohyponymimmanent
hennes inneboende kraftde inneboende ekonomiska möjligheternasedan 1648