äv. åld.
inn`ehavainn`ehava
verb innehade innehaft, pres. innehar äv. åld. innehaver
inne|har, inne|hav·er●vara i besittning av
ngt (större) värde, konkret el. abstrakt
ekon.samh.JFRcohyponym1äga 1cohyponymbesitta
inneha en gårdNN innehar världsrekordet○spec.vara anställd på
viss tjänst e.d.
han har innehaft posten i 30 årinneha ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. innehava
Subst.:vbid1-194329innehavande;
innehav