Svensk ordbok 2009, webbversion
inn
`
eröra
substantiv
~t inneröron
inn·er|ör·at
●
hålighet i tinningbenet, som inrymmer de inre hörselorganen och balansorganen
anat.
med.
zool.
JFR
cohyponym
ytteröra
cohyponym
mellanöra
sedan 1874