Svensk ordbok 2009, webbversion
in`rättning
substantiv ~en ~ar
in|rätt·ning·en1(del av) organisation som (i fasta lokaler) utför viss typ av tjänster åt allmänheten
mest om samhälleliga organisationer
samh.JFRcohyponyminstitution 1cohyponymorgan 2cohyponymanstalt 1
sjukvårdsinrättningskolor, daghem och liknande inrättningar○äv. om mer blygsamma anordningar för service e.d.badinrättningbekvämlighetsinrättningpantlåneinrättningsedan 17332föremål eller detalj med viss funktion
särsk. om föremål vars inre funktionssätt är okänt el. ointressant
NollJFRcohyponymanordning 1
en liten genial inrättning för att förhindra bilstöldsedan 1759