Svensk ordbok 2009, webbversion

in´re adjektiv, komp., ingen böjning in·re1ofta i substantivisk an­vändning som sker eller är belägen på in­sidan av ngt NollMOTSATSantonym1yttre 1 jordens inre (delar)husets inre (delar)○äv.belägen längre in eller närmare centrum de inre delarna av ön○spec.in­värtes inre blödningarinre organ○spec. äv.in­rikes stor­maktens in­blandning i landets inre an­gelägenheter○äv. mer el. mindre bildligtregeringens inre cirkelinre monologsemonolog sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. indre; komparativ av 1in och 1inne; jfr innerlig 2som har att göra med delar eller förlopp som inte kan på­visas direkt men ofta är väsentligast; om delar etc. i ngn större helhet NollJFRcohyponym1interncohyponymimmanent den yttre och den inre verkligheteninre mot­sägelser i systemetdet fattas inre samman­hang i berättelsen○spec.som hör till själs­livet en inre röstkänna ett inre tvånghans inre människa○ofta substantiverathan kände en djup glädje i sitt inresedan 1743