substantiv ~en ~ar
in|rikt·ning·en●(inställt) läge för verkan i viss riktning
mot konkret el. ofta abstrakt mål
NollJFRcohyponymorientering 1
inriktning på väsentligheter○äv. med tonvikt på måletden nye chefen ville ge verksamheten en annan inriktninginriktning (av ngt) (mot/på ngt), inriktning (av ngt) (på att+V/SATS)sedan 1850