Svensk ordbok 2009, webbversion

in`segel substantiv inseglet, plur. ~, best. plur. inseglen in|­segl·et●(sär­skilt fram­ställd) markering och säkring av till­slutning histor.af.JFRcohyponymsigill bryta ett insegel○särsk. bildligtbekräftelse på att löfte e.d. inte kommer att brytas inseglet på deras vänskapett insegel (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. insighel; till medeltidslat. insigilla´re till lat. sigill´um ’sigill’; jfr besegla, försegla, sigill Det sjunde inseglet.Titel på film av Ingmar Bergman (1957), efter Bibeln, Uppenbarelseboken 8:1; med religiös och existentiell problematik och med handlingen förlagd till medeltiden