[-siŋ´n-]
substantiv,
plur.
in·signi·er●tecken på viss värdighet
samh.biskopen kom i full ornat och med alla insignier och utmärkelsersedan 1734av lat. insi´gnia med samma betydelse, plur. av insi´gne ’kännetecken; utmärkelsetecken’; jfr signera
Svensk ordbok 2009, webbversion
[-siŋ´n-]
substantiv,
plur.
in·signi·er●tecken på viss värdighet
samh.biskopen kom i full ornat och med alla insignier och utmärkelsersedan 1734av lat. insi´gnia med samma betydelse, plur. av insi´gne ’kännetecken; utmärkelsetecken’; jfr signera