Svensk ordbok 2009, webbversion
inspekte´ra
verb ~de ~t
in·spekt·er·ar●utföra (kvalitets)kontroll av
ngn verksamhet; ofta genom formellt besök e.d.
samh.JFRcohyponymbesiktigacohyponymgranskacohyponymsyna 1
han inspekterade lokalernageneralen inspekterade truppernarektorn kom och inspekterade undervisningen○spec.undersöka (människokroppen) med hjälp av synen
t.ex. vid läkarundersökning
inspektera ngn/ngtsedan 1820av lat. inspecta´re ’tillse’; jfr prospekt, respekt, spektakel
Subst.:vbid1-195283inspekterande,
vbid2-195283inspektering;
inspektion