Svensk ordbok 2009, webbversion
[in´-el.-i´l]
adjektiv ~t
in·stab·il●som lätt rubbas
ur ngt konkret el. abstrakt viloläge
af.JFRcohyponymostadig
instabil jämviktdet rådde instabila förhållanden i landet○spec. äv.som lätt faller sönder
en instabil konstruktion○spec. om atomkärnasom lätt sönderfaller radioaktivt
sedan 1838till in- och stabil