Svensk ordbok 2009, webbversion

instabil [in´-el.-i´l] adjektiv ~t in·stab·ilsom lätt rubbas ur ngt konkret el. abstrakt vilo­läge af.JFRcohyponymostadig instabil jäm­viktdet rådde instabila förhållanden i landetspec. äv.som lätt faller sönder en instabil konstruktionspec. om atom­kärnasom lätt sönder­faller radio­aktivt sedan 1838till in- och stabil