Svensk ordbok 2009, webbversion

institu´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en in·stit·ut·et1(fri­stående) in­rättning för forskning eller under­visning vanligen relativt specialiserad samh.forskningsinstituthandelsinstitutUtrikespolitiska Institutet○äv. om an­dra in­rättningar, t.ex. för kropps­vårdvanligen i sammansättn. skönhetsinstitutträningsinstitutsedan 1796av lat. institu´tum ’in­rättning’, till institu´ere ’in­rätta’; jfr statut 2system av rätts­regler som täcker ett visst rättsområde jur.rättsinstitutinstitutet pant­rättinstitutet adoptionsedan ca 1825