Svensk ordbok 2009, webbversion

instrue´ra verb ~de ~t in·stru·er·ar●an­visa lämpligt tillvägagångs­sätt (i viss verksamhet) för komm.pedag.tränaren instruerade dem i löpteknikhon instruerade honom att svara kort­fattatregissören har som vanligt instruerat skåde­spelarna suveränt○ngn gång äv.under­visa instruera ngn (i/om ngt/att+V/SATS), instruera ngn (att+V/SATS)sedan 1549av lat. instru´ere ’mura upp; ordna; ut­rusta; under­visa’; jfr destruera, konstruera, struktur Subst.:vbid1-195513instruerande, vbid2-195513instruering; instruktion