Svensk ordbok 2009, webbversion

in`ta äv. åld. in`tagain`taga verb intog intagit intagen intagna, pres. intar äv. åld. intager in|­tag·it1sätta sig i besittning av befäst el. försvarad plats mil.psykol.tyskarna intog Paris i juni 1940fästningen har belägrats 12 gånger men aldrig in­tagits○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för vinnande upp­trädandehan intog gumman med sitt glada lynne○i pass. äv.gripas av stark känsla e.d. de intogs alla av beundran för NNinta ngt, inta ngn (med ngt)sedan 1480-taletGamla eller Eriks-Krönikanfornsv. intaka ’bemäktiga sig’ 2placera sig i viss ställning, position e.d. Nollinta säng­lägealla intog sina platser○äv. bildligthan intog snarast en medlar­ställninghon intog en hovsam attitydinta ngtsedan 17023föra in (föda) i munnen och tillgodo­göra sig den ngt formellt el. skämts.kokk.JFRcohyponymförtära 1cohyponyminmundiga inta frukostinta ngtsedan 1589Subst.:intagande, intagning