Svensk ordbok 2009, webbversion

in`tala verb ~de ~t in|­tal·ar1genom väl­valda ord (försöka) bi­bringa viss upp­fattning, sinnes­stämning e.d. komm.JFRcohyponyminbillacohyponymövertalacohyponymövertyga han intalade dem att de måste vänta och sehon intalade dem lugn○ofta refl., ibl. med bi­betydelse av önske­tänkandehan intalade sig att hon älskade honomintala ngn ngt/SATSsedan 16312ofta lös förb., setala in läsa upp för in­spelning af.före­draget finns intalat på bandintala ngtsedan 1897Subst.:vbid1-195840intalande, vbid2-195840intalning (till 2); vbid3-195840intalan (till 1)