Svensk ordbok 2009, webbversion
intenden´t
substantiv ~en ~er
in·tend·ent·en●(titel för) tjänsteman med uppgift att vårda och förvalta föremål, redskap o.d.
samh.yrk.museiintendentsjukhusintendentsedan 1716till lat. inten´dens, pres. part. till inten´dere ’spänna; sträcka; övervaka’; jfr 1intensiv, tendera