Svensk ordbok 2009, webbversion

1intern [-tä´rn] adjektiv ~t in·tern●som sker helt in­om en enhet admin.med.pol.samh.MOTSATSantonymextern JFRcohyponyminre 2 interntelefoninterna mot­sättningar i ledningenden interna kommunikationen i före­taget○spec. pol.in­rikes vanligen för att betona att in­blandning inte bör ske diskussionen huru­vida kriget i Tjetjenien var en intern rysk an­gelägenhet○spec. äv.in­värtes intern medicinsedan 1863av lat. inter´nus ’in­värtes; inre’; jfr extern
2intern [-tä´rn] substantiv ~en ~er in·tern·en●person som är tvångs­intagen på an­stalt vanligen fängelse ej som fackmässig beteckningsamh.yrk.sedan 1897kort­form av internerad, se internera