verb ~de ~t
inter·pell·er·ar●framföra interpellation till
pol.han interpellerade försvarsministern om det nya jaktplanetinterpellera ngn (i/om ngt/SATS)sedan 1800av fra interpeller ’begära ett uttalande’; av lat. interpella´re ’falla i talet, avbryta’, eg. ’tala emellan’; jfr appellera
Subst.:vbid1-196164interpellerande,
vbid2-196164interpellering;
interpellation