Svensk ordbok 2009, webbversion

intervall´ substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~er, best. plur. ~en el. ~erna inter·vall·et1period mellan två tid­punkter tid.intervallträningtidsintervallde sågs med några års intervallpillren ska tas med tjugo­fyra timmars intervallett intervall (mellan ngra)sedan ca 1760av lat. intervall´um ’mellan­rum; mellan­tid’, eg. ’av­stånd mellan två pålrader i ett befästnings­verk’; jfr vall 2av­stånd mellan två punkter trapp­steg med långa intervall○spec. mus.av­stånd mellan två toner oktavintervallintervallet c–e kallas en tersett intervall (mellan ngra)sedan 17393sträcka mellan två punkter t.ex. på en tal­linje mat.värdet ligger i intervallet mellan 2 och 3sedan 1752