verb ~de ~t
in|träff·ar1komma att äga rum
ofta om ngt oförutsett el. plötsligt
tid.JFRcohyponymskecohyponymhändacohyponymtilldra sig 2cohyponyminträda 2
strömavbrottet inträffade kl. 4○äv.infalla
påsken inträffar i slutet av marsinträffa ngnstans (TID), inträffa (ngnstans) TIDsedan 17862infinna sig
ngt högt.Nollhan inträffar i staden nästkommande lördaginträffa ngnstans (TID), inträffa (ngnstans) TIDsedan 1796Subst.:vbid1-196516inträffande