Svensk ordbok 2009, webbversion

intress`e substantiv ~t ~n intr·ess·et1knappast plur. spontan och lust­betonad in­riktning av upp­märksamhet på ngt ämne, ngn före­teelse e.d. psykol.JFRcohyponymengagemang 1cohyponymuppmärksamhet 1 ett svalt intresseett ljumt intresseett brinnande intresseett ny­väckt intresseett ny­vaknat intressehan lyssnade med spänt intresseprogrammet väckte stort intressehennes forskning har rönt stort intresse internationelltintresset koncentrerades på partiledarfrågan○äv.lust att fort­löpande ägna upp­märksamhet åt ngt hysa intresse för språkhan har ett levande intresse för människorintresse (för ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1783jfr fornsv. interesse ’för­del; ränta’; av ty. Interesse ’intresse’; till lat. interess´e ’vara av vikt; an­gå’, eg. ’vara emellan’ 2knappast plur. inne­boende förmåga att fånga och hålla kvar upp­märksamhet särsk. hos visst ämne komm.frågan saknar all­mänt intresse(vara av) intressesedan 17953ngt som man har naturlig lust att syssla med utan­för arbetet e.d. psykol.JFRcohyponymhobby bowling är hennes stora intresseNN och hans fru har många gemensamma intressensedan 18304ofta plur. engagemang i ngt som man hoppas vinna för­delar av spec. i politiska samman­hang ekon.pol.seseengagemang 2 JFRcohyponymsatsning intressekonfliktgruppintresseriksintressestor­makterna bevakar sina intressen i Afrika○spec. äv. i affärssammanhang om ekonomisk satsning e.d.ägarintressegruppen har stora intressen i bil­företaget○äv. ut­vidgat, utan ekonomisk aspekt(ut­sikt att vinna) för­del, behov tillvara­ta ngns intressenhan är skyldig att försvara sin klients intressenhon har inget intresse av att skada honomdet ligger i ditt eget intresse att sam­arbeta(i ngns) intresse, intresse (av ngt/att+V/SATS)sedan 1625