substantiv ~en ~er
intrig·en1listig och försåtlig plan
vanligen i syfte att skada ngn; vanligen utarbetad i samverkan mellan flera personer
sociol.JFRcohyponymränker
intrigmakarekorridorintrigordföranden avlägsnades genom en intrigen intrig (mot ngn/ngt)sedan 1658av fra. intrigue med samma betydelse; till intrigera
2handling i roman, drama e.d.
litt.vet.en spännande intrigen tunn intrigbokens skickligt vävda intrigsedan 1734