[-ge´-]
verb ~de ~t
intrig·er·ar●bedriva intriger
komm.arméchefen intrigerade mot överbefälhavarenintrigera (mot ngn/ngt)sedan 1680av fra. intriguer med samma betydelse; av lat. intrica´re ’trassla in; förvirra’
Subst.:vbid1-196402intrigerande
Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge´-]
verb ~de ~t
intrig·er·ar●bedriva intriger
komm.arméchefen intrigerade mot överbefälhavarenintrigera (mot ngn/ngt)sedan 1680av fra. intriguer med samma betydelse; av lat. intrica´re ’trassla in; förvirra’
Subst.:vbid1-196402intrigerande