Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
in|tyg·et●underskrivet dokument som utgör formellt bevis
på ngns kompetens e.d. el. ngts kvalitet e.d.
samh.JFRcohyponymverifikat
läkarintygsjukintygäkthetsintygett skriftligt intygskriva ett intygutfärda ett intygvisa upp ett intygintyg om genomgången utbildningett intyg (om/på ngt/SATS)sedan 1790till intyga