Svensk ordbok 2009, webbversion

in`tyg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en in|­tyg·etunder­skrivet dokument som ut­gör formellt bevis på ngns kompetens e.d. el. ngts kvalitet e.d. samh.JFRcohyponymverifikat läkarintygsjukintygäkthetsintygett skriftligt intygskriva ett intygut­färda ett intygvisa upp ett intygintyg om genom­gången ut­bildningett intyg (om/på ngt/SATS)sedan 1790till intyga