verb invände invänt, pres. invänder
in|vänd·er●uttrycka (och ge skäl för) avvikande ståndpunkt
komm.JFRcohyponymerinra 3cohyponymgenmäla
han hade inget att invända mot förslaget”Men vi har inte tid”, invände honinvända ngt/SATS (mot ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1620till 1in och 2vända
Subst.:vbid1-196855invändande,
invändning