Svensk ordbok 2009, webbversion

in`vändning substantiv ~en ~ar in|­vänd·ning·en●(in­pass som ut­trycker) av­vikande stånd­punkt komm.JFRcohyponymgensagacohyponymprotest 1cohyponymreservation 2 vägande invändningarprincipiella invändningarsakliga invändningarbemöta en invändninghan reste invändningar mot för­slagethon fram­förde invändningar mot resonemangethan riktade invändningar mot valet av NN○ibl. med stark bi­betydelse av förbud(ut­tryckt) o­vilja att ge sitt sam­tycke hon ville gå ut och dansa, men fadern gjorde invändningaren invändning (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1680