verb ~de ~t
in|verk·ar●fungera som styrande eller förändrande faktor
i förhållande till viss företeelse, visst tillstånd e.d.
NollJFRcohyponympåverkacohyponymverka 2
samtalet inverkade menligt på hans humörsjukdomen inverkade negativt på hennes studieresultatinverka (SÄTT) på ngn/ngtsedan 1815Subst.:vbid1-196695inverkande,
vbid2-196695inverkning;
inverkan