Svensk ordbok 2009, webbversion

irrationell [irat∫onel´] adjektiv ~t ir·rat·ion·ell1svår att förut­se eller förklara logiskt admin.psykol.JFRcohyponymoberäkneligcohyponymorationell hans irrationella beteendeen rad irrationella faktorer○ibl. med positiv värdering, särsk. om person vars manövrer är svåra att förut­seen irrationell och farlig anfalls­spelaresedan 1820via fra. av lat. irrationa´lis ’förnufts­vidrig’; till in- och rationell 2som inte kan ut­tryckas som hel­tal eller bråk om tal admin.af.mat.MOTSATSantonymrationell 3 det enklaste irrationella talet är √2sedan 1745Det finns en betydelseskillnad mellan irrationell och orationell. Det är entydigt negativt att vara orationell eller oförnuftig, men det är inte nödvändigtvis negativt att vara irrationell, eftersom irrationell har en bibetydelse av oförutsägbarhet som i vissa sammanhang kan vara positiv. En irrationell anfallsspelare kan vara en farlig anfallsspelare, besvärlig för motståndarna att kontrollera.