[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
ir·rit·at·ion·en●olustig, lätt uppretad sinnesstämning
ofta över ngt som upplevs som en meningslös el. onödig störning
psykol.JFRcohyponymretning
stigande irritationväxande irritationden droppande kranen var en källa till irritationhans förhastade uttalande väckte irritation○äv. om lättare skadesymptom e.d.hudirritationirritation (på ngn) (över ngt/att+V/SATS)sedan 1764 (om skadesymptom); sedan 1845 om person