Svensk ordbok 2009, webbversion
isoba
´
r
substantiv
~en ~er
iso·bar·en
●
(kart)linje som binder samman orter med samma lufttryck
meteorol.
vindarna blåser i stort sett längs isobarerna
sedan 1874
till
iso-
och grek.
bar
´
os
’tyngd’; jfr
barometer