Svensk ordbok 2009, webbversion

isole´ra verb ~de ~t isol·er·ar1helt skära av från (social) kontakt med om­givningen sociol.att isolera fångarna i celler är ned­brytandeså länge apartheid­systemet bestod isolerades Syd­afrika i internationella samman­hangden sjuka boskapen måste isolerasisolera ngn/ngt (från ngn/ngt)sedan 1818via ty., fra. av ita. isolare ’av­skilja’, till isola ’ö’; av lat. in´sula ’ö’; jfr insulär; splendid isolation 2om­ge med material som förhindrar ledning eller strålning av elektricitet, värme, ljud e.d. fys.väggen isolerades med trä­ull och well­pappisolera ngt (med ngt)sedan 18003skilja ut i o­blandad form fys.kem.JFRcohyponymseparera 1 forskarna lyckades isolera ett dit­tills o­känt radio­aktivt grund­ämneisolera ngt (från ngt)sedan 1820Subst.:vbid1-197403isolerande, isolering; vbid3-197403isolation (till 1 + 2)