substantiv ~en ~ar
isol·er·ing·en1tillstånd av minimala kontakter med omgivningen
sociol.JFRcohyponymavskildhet
isoleringscellde levde i fullständig isoleringhon måste bryta sin isolering och träffa folk○äv. om isoleringsavdelning e.d.han är på isoleringenisolering (av ngn/ngt) (från ngn/ngt)sedan 18502isolerande material eller anordning
matrl.isoleringsglasisoleringstejpgummiisoleringisoleringen var gammal och måste bytas utsedan 1885