Svensk ordbok 2009, webbversion

jäm`nhöjd substantiv, ingen böjning, n-genus jämn|­höjdsamma nivå i fråga om två el. flera enheter NollJFRcohyponymjämbredd på femte våningen var man i jämnhöjd med träd­kronornaibl. om samma (tänkta) nivå i sid­ledpå bortre lång­sidan gick han upp och lade sig i jämnhöjd med favoriten(i) jämnhöjd (med ngn/ngt)sedan 1805