Svensk ordbok 2009, webbversion

jä´rn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en järn·etFe1en silver­vit, hård metall som kan formas på många o­lika sätt och har vid­sträckt teknisk an­vändning, bl.a. som huvud­beståndsdel i stål ämne.järnbalkjärnkaminjärnplåtjärnspettmjukjärnvrakjärnglödgat järnmalmen var rik på järn○äv. (i sammansättn.) om o­lika typer av denna metall som rå­vara för viss bearbetning el. i bearbetat till­ståndbandjärngjutjärnstångjärn○äv. om före­mål (huvud­sakligen) av denna metalljärnaffärbrännjärnhalsjärnhyveljärnknogjärnrivjärnstämjärnfången slogs i järn○spec. äv. om (elektriskt) redskap som till­verkas (el. tidigare till­verkades) av denna metalli sammansättn. strykjärnvåffeljärn○spec. äv. om denna metall som spår­ämne o.d.järnmedicinvattnet smakade järnlida brist på järnlever inne­håller mycket järn och är där­för nyttigt○äv. bildligt för att an­ge styrka o.d.järnhälsajärnkanslernjärnnävehon har en vilja av järnge järnetsätta in alla kraftervard.​ deras stil har all­tid varit att ge järnet på varje spelning; för att vinna nu måste vi verkligen ge järnet! ha många järn i eldenvara engagerad i många o­lika saker​ hon har många järn i elden – sam­tidigt som hon jobbar på tv, skriver hon debatt­artiklar och ut­bildar sig till terapeut smida medan järnet är varmtpassa på att handla medan ngt är aktuellt​ sponsorerna stod i kö för att kontraktera den unga talangen och hennes agenter var inte sena att smida medan järnet var varmt sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. iärn; gemens. germ. ord, lånat från keltiska språk 2sup vard.kokk.ett par järn innan­för västennu tar vi oss ett järn pojkarsedan åtm. 1959