Svensk ordbok 2009, webbversion

jadå äv. ja dåja då [ja´-el. med två huvudtryck] interjektion ja|­då●ja med extra efter­tryck, ofta för att visa att man är helt säker NollJFRcohyponymjavisstcohyponym1ja Vet han att ni är här? ― Jadå, det vet hanKan du komma i morgon? – Jadå!sedan 1879