Svensk ordbok 2009, webbversion

ja`ga verb ~de ~t jag·ar1vid­ta åt­gärder i syfte att fånga eller döda vilt, och an­vända det till föda m.m.; genom upp­spårning, förföljande e.d. el. på annat sätt jakt.psykol.jaga älgprärieindianerna levde på att jaga buffelhan är ute och jagar så fort han kommer åtde flesta ugglearter jagar i skymningen eller på nattenäv. med avs. på person(er)förfölja i syfte att fånga poliserna jagade två maskerade mänbarnen jagade var­andra över skol­gårdenäv. försvagativrigt försöka nå eller komma i kontakt med flickorna blev formligen jagade så snart de visade sighur känns det att bli jagad i skid­spåret av NN?äv. bildligt, spec.stressa JFRcohyponymhetsa 2 en vanlig stressad och jagad familjspec. äv. med avs. på abstrakta före­teelserjaga efter rikedom och ärajaga (ngn/ngt), jaga (efter ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. iägha, iagha; av lågty. jagen med samma betydelse; av o­visst urspr. 2ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.bort, undan, ut få att snabbt försvinna genom att upp­träda hot­fullt e.d. NollJFRcohyponym1driva 1cohyponymfösa in­kräktarna jagades på flyktenföräldrarna jagade ut honom på gatanibl. äv.få att förflytta sig snabbt ofta mer el. mindre bildligt hans röst jagade kalla kårar ner­för rygg­raden på hennejaga (bort/undan/ut) ngn/ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagen3ibl. med partikel, särsk.fram förflytta sig snabbt Nollskyarna jagade (fram) över himlenofta med bi­betydelse av jäktturisterna jagade från den ena se­värdheten till den an­draäv. bildligtvilda tankar jagade genom hans hjärnajaga (fram) (ngnstans)sedan ca 1670Subst.:vbid1-197820jagande; jakt (till 1)