Svensk ordbok 2009, webbversion

ja`ka verb ~de ~t jak·ar1vanligen pres. part. bekräfta sanningen i visst på­stående etc.; ofta genom att säga ”ja” komm.MOTSATSantonymneka 1antonymbestrida 1 den an­klagade jakade till beskyllningenett jakande svar○äv. i fråga om god­kännande av ngthon frågade om hon fick gå ut, och fadern nickade jakandejaka (till ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. iaka; till ja 2nästan en­bart pres. part. ha positiv form språkvet.MOTSATSantonymnegeraantonymneka 1 en jakande satsjaka ngtsedan 1739Subst.:vbid1-197885jakande