Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
jakt·en1(försök till) fångande eller dödande av vilt
genom uppspårning, förföljande e.d.
jakt.JFRcohyponym1drev 1
jaktbytejaktgevärjaktplanjaktstugajaktsällskapandjaktpolisjaktstorviltsjakttjuvjaktgå på jaktjakt och fiskeillegal jakt på varggryningen är en bra tid för jakt○äv.förföljande i syfte att fånga person
polisen var på jakt efter förövarna○äv. bildligt, ofta med bibetydelse av (ivrigt) sökandenyhetsjakten febril jakthon är på jakt efter en lägenhetjakten efter lycka○äv. betr. ngt som inte är önskvärtkalorijaktkostnadsjaktjakt (på/efter ngn/ngt)sedan mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. iakt; till jaga
2knappast plur.
snabb, nervös förflyttning
Nollhans oroliga själ tvang honom till en ständig jakt runt jordens ländersedan 18723större privatbåt för fritidsbruk
med segel el. motor el. bådadera
sjö.JFRcohyponymyacht
lustjaktmotorjakt○äv. om snabbt, mindre fartyg (för visst ändamål)vanligen i sammansättn.
tulljaktsedan 1470Karl Knutssons testamentefornsv. iakt, iäkt; av lågty. jacht(schip) med samma betydelse; till jaga; jfr yacht