Svensk ordbok 2009, webbversion

jakt substantiv ~en ~er jakt·en1(försök till) fångande eller dödande av vilt genom upp­spårning, förföljande e.d. jakt.JFRcohyponym1drev 1 jaktbytejaktgevärjaktplanjaktstugajaktsällskapandjaktpolisjaktstorviltsjakttjuvjaktgå på jaktjakt och fiskeillegal jakt på varggryningen är en bra tid för jakt○äv.förföljande i syfte att fånga person polisen var på jakt efter förövarna○äv. bildligt, ofta med bi­betydelse av (ivrigt) sökandenyhetsjakten febril jakthon är på jakt efter en lägenhetjakten efter lycka○äv. betr. ngt som inte är önsk­värtkalorijaktkostnadsjaktjakt (på/efter ngn/ngt)sedan mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. iakt; till jaga 2knappast plur. snabb, nervös förflyttning Nollhans o­roliga själ tvang honom till en ständig jakt runt jordens ländersedan 18723större privatbåt för fritids­bruk med segel el. motor el. båda­dera sjö.JFRcohyponymyacht lustjaktmotorjakt○äv. om snabbt, mindre far­tyg (för visst ända­mål)vanligen i sammansättn. tulljaktsedan 1470Karl Knutssons testamentefornsv. iakt, iäkt; av lågty. jacht(schip) med samma betydelse; till jaga; jfr yacht