Svensk ordbok 2009, webbversion

jak`tmark substantiv ~en ~er jakt|­mark·en●ofta plur. om­råde som man jagar på enl. juridisk rätt el. av vana geogr.jakt.arrendera jaktmarkett slott med skogar och jaktmarker○äv.om­råde som lämpar sig för jakt det var bra jaktmarker om­kring stugan○äv. om om­råde där djur skaffar sig födaråttorna har fått söka sig an­dra jaktmarker än sop­tipparna○äv. bildligtkonstligan var nu så känd i Sverige att den måste skaffa sig an­dra jaktmarkergå till de sälla jaktmarkernadö​ han lade an bössan och lät en fasan gå till de sälla jakt­markerna sedan 1824