Svensk ordbok 2009, webbversion

jobb [jåb´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en jobb·et1stadig­varande syssel­sättning som ger försörjning och som vanligen är nöd­vändig och till­räcklig för det ngt vard.arb.JFRcohyponymanställningcohyponymarbete 1 ett väl­betalt jobbsöka jobbbyta jobbmista jobbetta ledigt från jobbethan har fått jobb på ett data­företagarbets­förmedlingen kräver att man tar an­visat jobb○äv. om möjlighet till så­dan syssel­sättningtrygga jobbenden nya fabriken kommer att ge jobb åt 50 personer○äv. konkretarbets­plats hon har varit på jobbet hela dagen(på) jobbet, jobb (som ngn)sedan 1898av eng. job ’arbete; affär, transaktion’; av o­visst urspr. 2verksamhet som kräver viss an­strängning vard.arb.JFRcohyponymarbete 2 ett hårt jobbett styvt jobbde lade ner mycket jobb på för­beredelserna○äv. om (kvaliteten på) resultatet av verksamhetenlägenheten är som ny – de har gjort ett fint jobbjobb (med/på ngt/att+V)sedan 1875