Svensk ordbok 2009, webbversion

jobbig [jåb`-] adjektiv ~t jobb·ig●som det är tröttsamt att ut­föra eller ut­härda om före­teelse el. handling ngt vard.admin.JFRcohyponymansträngandecohyponymarbetsam 1cohyponymbesvärlig det är jobbigt att stå ensam på scenen i flera timmarhan pustade ut efter den jobbiga trappan upp mot idrotts­platsenmedicinarutbildningen är väldigt jobbig○äv. om person som vållar besvärvard.hennes ungar är hemskt jobbigahan klagade jämt och var all­mänt jobbigjobbig (för ngn) (att+V)sedan 1898