Svensk ordbok 2009, webbversion
[jåŋle´-äv.∫åŋle´-]
verb ~de ~t
jongl·er·ar●samtidigt hålla (två eller flera bollar eller andra föremål) i luften
som konststycke vid uppvisning e.d.
spel.jonglera med tallrikarhan kunde jonglera med sex bollar samtidigt○ibl. äv. om att skickligt hålla en enda boll etc. i luften○äv. bildligthantera elegant
men ibl. vårdslöst
jonglera med procentsiffrorjonglera (med ngt)sedan 1870av fra. jongler med samma betydelse; av lat. jocula´ri ’leka; skämta’, till joc´us ’skämt’; jfr gyckla, jox, juvel
Subst.:vbid1-198703jonglerande,
vbid2-198703jonglering