substantiv ~en
jord|för·stör·ing·en●processer som, förstärkta av mänsklig överexploatering, skadar matjorden
varvid markens bördighet varaktigt minskar; uppkomna t.ex. genom vind- och vattenerosion el. genom försaltning, förgiftning el. urlakning
geol.jordbr.JFRcohyponymabrasioncohyponymerosioncohyponymjordflykt
det nedhuggna skogsområdet drabbades av kraftig jordförstöringsedan 1940