Svensk ordbok 2009, webbversion

jo`rdklot substantiv ~et jord|­klot·etvanligen best. f. planeten jorden geogr.JFRcohyponymjord 3 hon har en brev­vän på an­dra sidan jordklotet, i Australientv-sändningen gick ut över nästan hela jordklotet(på) jordklotetsedan 1694