substantiv ~en ~er
jubel|idi·ot·en●person som beter sig på ett tokigt sätt
vanligen utan att eg. vara enfaldig
vard.psykol.yrk.glömde du stänga av spisen, din jubelidiot!sedan 1884Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
jubel|idi·ot·en●person som beter sig på ett tokigt sätt
vanligen utan att eg. vara enfaldig
vard.psykol.yrk.glömde du stänga av spisen, din jubelidiot!sedan 1884