Svensk ordbok 2009, webbversion

ju`lafton substantiv ~en julaftnar jul|­aftn·ar●den 24 december vars kväll är julens (profana) höjd­punkt i Sverige tid.julaftonskvälljulaftonslunchfira julaftonhon var tvungen att jobba på självaste julaftondet var julaftons morgon och ljusen tindrade i hela husetfram­åt fem­tiden på julafton kom tomten med klapparna○äv. bildligt om till­fälle när man får upp­leva ngt fint el. att det mesta lyckas etc.särsk. sport; vard.rock­konserten blev något av en julafton för ungdomarnahemma­lagets snabba anfalls­spelare firade julafton mot de tröga försvararna(på/under) julaftonlilla julafton den 23 decembermed tanke på att dess kväll ofta ägnas åt julklappsbestyr o.d.​ på lilla jul­afton var de uppe till klockan två och slog in paket ○ äv. bildligt​ det var lilla jul­afton för alla cineaster när årets film­festival drog i­gång sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. iula aptan